En kollega visar ett ett klipp om hur skolan dödar kreativitet (inte Sir Ken Robinsons teckade tal utan en kopia) och inom ett par sekunder är samtalet igång. Någon tycker att det är humbug. Någon stör sig på att killen som pratar refererar till dagis och dagisbarn. Någon suckar djupt och jag vet att hen blir påmind om det vidriga i läroplanens centrala innehåll.
Jag tänker likadant. Den här typen av resonemang hålls om hur dagens skola är stöpt ur ett industriellt perspektiv som passade när eleverna var fattiga bonnläppar som behövde lära sig läsa och skriva och sedan återvända till bondgården. Världen är annorlunda och då borde skolan vara det också. Och visst, det är väl rätt. Men samtidigt är högst moderna påfund, så som centrala innehållet i läroplanen, ett sådant exempel. Det skulle jag helst slippa.
Jag har bestämt mig för att hoppa på utmaningen #Blogg100 som handlar om att skriva ett inlägg per dag i hundra dagar. Jag hoppas att det ska inspirera mig att ägna mer tid åt skrivandet och reflekterandet som omfattar den här bloggen. Därav den lilla siffran i början på inlägget.
Kommentera