Måndag morgon. Jag kvackar som bildlärare. Lyckligtvis i min egen klass. Men ändå. Vi är en bra bit utanför min bekvämlighetszon kan vi säga. Eleverna är utspridda över två rum på olika våningar och dessutom har jag fyra åttaåringar att hålla ögonen på. jag vill att deras första möte med sin blivande lärmiljö ska bli bra.
Jag kommer upp på övervåningen och upptäcker ett fullkomlgit kaos, med ett par av de nya i centrum. Snällt förklarar jag att det här kanske inte var lätt att förstå men att det finns en viss måtta förtroende i att få jobba själv i ett eget rum. De nickade genuint insiktsfullt och tillsammans hittade vi en bra uppgift för dem. Sedan funkar allt perfekt. Lugn och ro, totalt fokus på allt vi gör. Då har de varit i gruppen i säkert en kvart. Det säger något om hur lätt det är att falla in i ett bra mönster.
Jag har bestämt mig för att hoppa på utmaningen #Blogg100 som handlar om att skriva ett inlägg per dag i hundra dagar. Jag hoppas att det ska inspirera mig att ägna mer tid åt skrivandet och reflekterandet som omfattar den här bloggen. Därav den lilla siffran i början på inlägget.
Kommentera