Påskhälsningar på Instagram.
För ett tag sedan avföljde jag en amerikansk lärare på twitter som har gjort sig ett namn genom att vara en ledande profil inom användning av mobiltelefoner som lärverktyg. Bakgrunden till att jag slutade följa henne var en artikel som hon skrivit om faran med elevers närvaro på nätet. Det kanske är så att allt hon skrev om elever som ljuger, mobbar, textar och håller på på nätet. Hennes elever kanske är sådana. Men jag är rätt säker på att det inte är den inställningen jag vill ha som normalläge när jag möter mina elever. Så jag avföljde henne.
Idag är det påskafton och så klart fylls flödet på Instagram och på andra ställen där flödet är publiket, av påskägg, kycklingar, vårbilder och allmänna påskhälsningar. Ett par yngre killar har hamnat i en tråd där de skickar kärleksfulla påskhälsningar till varandra med massa hjärtan. Några har börjat filma tricks på studsmattan. Andra plockar vitsippor. På alla sätt och vis är det kommunikation som sker på samma sätt och efter samma premisser som de flesta andra interagerar på nätet. Kanske beror det på att den här sfären av barn och unga har ett antal föräldrar, släktingar, lärare och andra vuxna som aktiva deltagare. Eller så beror det på atrt folk är folk även på nätet. Surprise!
Jag har bestämt mig för att hoppa på utmaningen #Blogg100 som handlar om att skriva ett inlägg per dag i hundra dagar. Jag hoppas att det ska inspirera mig att ägna mer tid åt skrivandet och reflekterandet som omfattar den här bloggen. Därav den lilla siffran i början på inlägget.
Kommentera