idag samtalade jag med en av mina lärarstudenter kring lärande på nätet. Han berättade att han lärt sig åka longboard via YouTube eftersom inga av hans polare har koll på hur man gör det.
Det är en bra poäng.
”Men problemet är att förr eller senare behöver jag väl också behöva lägga ut filmer om hur man gör…” Fortsatte han.
Det äe också sant.
Men är det inte smartare att se till allt en kan och förhålla sig till det? Där och då föddes i vårt samtal en bra princip för allt kollaborativt lärande på nätet:
”Vad är det jag kan som jag kan dela med mig av?”
Kommentera