Julen

Idag avverkade jag min allra första julavslutning som något annat än elev, syskon eller för den delen överambitiös student. Finklädda barn som sjunger lika starkt som vackert. Det är svårt att inte falla för idyllen. Särskilt när avslutningen är vid en Bullerbyskola som min. Efter en lång och mörk höst känns det på något sätt lika välförtjänt som själva jullovet i sig.

Samtidigt är det farligt att dröja kvar för länge i den där drömvärlden där alla barn sjunger fint och älskar sina lov. En studie som jag läst för ett tag sedan visade att var fjärde barn känner obehag när föräldrarna bälgar i sig den årliga julsnapsen. En del av dessa ungar har föräldrar med allvarliga missbruk. Men de flesta har det inte. Det är vanliga vuxna som du och jag.

Jag har (av flera skäl) valt att fira en helt vit jul. Jag förstår att det inte är rimligt att kräva av alla vuxna. Men alla borde, oavsett vad vi äter och dricker, ta sig tid att i juletid stanna upp och fundera på de barn som längtar till att vårterminen ska börja.

Och just det: Utifall att vi inte ses på ett par dagar, God jul och gott nytt år!