Pauser

I slutet av förra veckan gjorde jag något som jag inte gjort på flera år. Alltså verkligen många år. Kanske för första gången sedan jag blev färdig lärare. Jag tog semester. Hela tre arbetsdagar för att fira min brors födelsedag. Idag var jag tillbaka på jobbet igen och i den där morgonskarven som föregår dagens första lektion kom jag på något. Jag har saknat dem. Verkligen på ett mänskligt och grundligt plan saknat dem. Det är fanimej rätt gött att få känna så. I grunden tror jag det handlar om att behöva pausa för att kunna komma dit. Inte pausa som i att ta en studiedag och prata skolutveckling eller jobba ikapp med bedömningen utan riktiga pauser. Sommarlovet är ju så klart en sån paus. Men en gång per år duger inte. Vi behöver fler och goare pauser. DET skulle jag vilja ha som ett personligt motto. Jag ska nog ta det som motto. Tack och hej.

Ps. Jag tog ett impulsbeslut och berättade för mina elever att jag hade saknat dem. Det var en supercool grej. Testa det någon gång och se vad som händer med dina elever. Men börja först med att ta en välförtjänt paus, så att du hinner sakna dem på riktigt. Annars funkar det nog inte.