Det är min allra första lovdag som lärare. (Efter snart ett år som lärare, vilket borde punktera precis varenda förutfattade mening om lärares slappare tillvaro.) Jag spenderar den med att rensa på mitt arbetsbord. För en stund sedan hittade jag ett gammalt februariexemplar av samhällsmagasinet Arena.
Det tog mig ett par timmar innan jag fattade varför den inte kastats så snart den blivit färdigläst. Det berodde på ett par understrukna rader på sidan 15:
Tilliten mellan människor är det kitt som får ett samhälle att fungera. I Sverige är tilliten fortfarande högre än i de flesta andra länder. En orsak är att det finns stabila och pålitliga institutioner som bidrar till att skapa en anda av förtroende. Den viktigaste av dem är skolan, där samhällets framtid formas. De neddragningar som nu slår igenom med full kraft riskerar inte bara att öka otryggheten i skolan – vad som hotas är samhällets livsnerv, det sammanhållande kittet. Under det senaste året har neddragningar smulat sönder fungerande arbetslag och krossat skolpersonalens ambitioner på många håll.
Vad vi bevittnar är en offentlig sektor på reträtt där inte ens den institution som skulle skapa framtidstro skyddas från dränering.”
Jag gillar inte att se på framtiden som nattsvart. Men det är värt att fundera på effekten av en billigare skola.
