Idag var jag i Varberg för ett föreläsningsjobb. Sista dagen på sportlovet så det är rätt skönt att komma igång lite lugnt innan nästa vecka. Dessutom var lärarna på den här skolan exceptionellt kunniga, kollegiala och helt enkelt trevliga. Det märks ganska fort vilken kultur som råder på en skola och det är ofta rätt stor skillnad från skola till skola. För ett tag sedan var jag på en skola där en outtalad våt filt låg över alla lärare och varje samtal. Efter bara några timmar var det en fröjd att åka därifrån. Idag var det rakt tvärtom.
En mycket liten detalj som bet sig fast var den gula skylten ovanför mikrovågsugnen i personalrummet. Jag såg den inte först.
Vid närmare efterforskningar visar det sig att den här skolan ligger ett stenkast ifrån Ringhals vilket gör att de som en säkerhetsrutin har en skoluppsättning jodtabletter och en handlingsplan för hur de ska delas ut till personal och elever utifall att saker och ting går snett på kärnkraftverket. En av lärarna berättar att de till hösten ska ha en större evakueringsövning och att det är något de alla ser fram emot.
Framåt eftermiddagen sätter jag mig i min bil och kör hemåt. Kvar finns, förutom nya kollegor och goda intryck, bilden av den gula skylten. Det är märkligt och lite vackert hur olika Sveriges skolor är. Vi har alla lokala faktorer som påverkar förutsättningarna att driva en lärorik, trygg och utvecklande verksamhet. I vissa fall krävs det jodtabletter för att kunna genomföra det uppdraget. Det är nog rätt ovanligt. Däremot har vi alla saker att ta hänsyn till. I vissa skolområden handlar det om att ha en nära kontakt med den lokala imamen. I andra handlar det om att hantera överengagerade föräldrar. I en tredje typ av skolområden kanske det handlar om att samverka med den lokala idrottsföreningen. Listan kan göras lång. Under den drygt timmeslånga bilresan hem hinner jag komma på många olika möjliga faktorer som lärare på olika skolor verkar ha att jobba med. På gott och på ont.
Samtidigt diskuteras detaljfrågor om skola och lärande som om det gick att bortse från allt som gör varje skola unik. I veckan som gick beslutades att vi i Sverige ska testa betyg från år 4 på 100 av Sveriges 5 000 mellanstadieskolor. Huruvida det är en bra sak eller inte och huruvida det är en vettig kompromiss eller inte lämnar jag åt andra. De frågorna intresserar mig inte. Däremot är det intressant att en kan se på skolan som en homogen enhet som är likadan i Arjeplog och i Limhamn. Hade samma politiker varit ansvariga för strålsäkerhet så hade varje skola i hela Sverige haft ett lager av jodtabletter. Eller så hade ingen haft det. Till skolan i Varbergs stora förtret. Vi hade haft ett gäng politiker som vore för att alla skolor skulle ha tabletter och ett gäng som skulle vara emot. Sen skulle en liten grupp rasister få bestämma hur det i slutändan ska bli. Det känns inte som en särskilt begåvad strategi för att styra skolan.
Med detta sagt vill jag inte påstå att betyg i år 4 är bra för vissa skolor men inte andra. Det här inlägget handlar som sagt inte om betyg. (Hade det gjort det hade jag här påpekat att forskningen visar tydligt att inga elever lär sig bättre med tidiga betyg.) Det här inlägget handlar istället om att vi förstör viktiga aspekter av skolutvecklingen när vi tillåter att de politiseras. Ungefär som om det gick att vara för eller emot jodtabletter i skolan. Lika dumt är det att tro att det går att vara för eller emot betyg och bedömning. Det går helt enkelt inte att närma sig så viktiga frågor med politikens allt för simpla verktyg.
För övrigt är det märkligt att tro att ett försök med 100 frivilliga skolor ska säga något om värdet av betyg i år 4. Låtsas att vi skulle göra likadant med jodatabletterna. Vi ber 100 skolor i hela landet anmäla sitt intresse, om de vill. Antagligen skulle det vara skolor närmast aktiva kärnkraftverk. Sen väntar vi några år och frågar dem om det var en bra idé. Skulle det säga något om värdet av jodtabletter på varenda skola? Knappast.
Kommentera