En rast. Något hände. En elev började gråta. Vi var några stycken som pratade om det. Jag, eleven och några av hens kompisar.
Det började dra ihop sig mot slutet av rasten och eleven blev orolig över att behöva interagera under nästa lektion (idrott) med ett par personer som gjort hen ledsen. Vi funderade på lösningar.
En kompis: Nu gör vi så här!
Hen tog kommando och föreslog att eleven skulle hänga med en annan grupp för att få lite stöd av några vänner och sedan följa dem under en del av dagen eftersom de båda grupperna skulle ha samma lektioner fast i omvänd ordning. Det sista hen gjorde efter att ha presenterat sitt förslag var att se på mig i väntan på godkännande. Jag tänkte över det ett par sekunder och gav okej.
Kompisen: På riktigt? Trodde inte du skulle gå med på det!
Det finns ett lärande i att få vara den som styr upp saker också, tänker jag.
