Killfrökens Blogg

Skolbibliotek – Del II

Kategori: Killfröken funderar

Så jag tänkte skriva ett inlägg om hur man md hjälp av IKT och ett bra skolbibliotek kan fånga vad som kommit att kallas The Big Five.

Det är ett uttryck som egentligen beskriver de fem stora målen för varje jägare på Afrikas savann (leopard, lejon, elefant, noshörning och afrikansk buffel) och som jagas under storviltsjakten. En betydligt mindre brutal version är de fem förmågor som lärarutbildaren Göran Svanelid har identifierat som genomgående i hela LGR-11. Dessa är tydliga i flera/alla läroplanens kursplaner och en mycket enkel beskrivning av vad grundskolan ska ge varje elev:

Analysförmåga
Kommunikativ förmåga
Metakognitiv förmåga
Förmåga att hantera information
Begreppslig förmåga

Jag tänker att minst tre av dessa går att förverkliga i ett nära samarbete med sitt skolbibliotek (analysförmåga, förmåga att “hantera” information (vad det nu är) och även begreppslig förmåga). Det går säkert att få in de andra också, men detta är de som jag kan komma på på rak arm. Lätt som en plätt.

För dig som inte har läst Svanelids artikel i Pedagogiska Magasinet så finns den här.

Skolbibliotek – Del I

Kategori: Killfröken funderar

Nu idag har jag föreläst för en grupp lärare och skolbibliotekarier om digitala och sociala verktyg för lärande.

Det har egentligen inte så mycket med mitt lärarliv att göra, men jag bara måste berätta om hur otroligt bra och inspirerande det var att mötas ju lärare och skolbibliotekarier. På så många sätt jobbar vi med samma saker, tänker på samma frågor och klurar på samma utmaningar. Jag har nog inte fullt ut sett hur bra det är att kunna bolla idéer med en bra skolbibliotekarie förrän jag fick göra det idag.

På Pittoreska Skolan är det ju, i brist på bättre lösningar, jag och två kollegor som fyller rollen av skolbibliotekarier. Vist, det är värdefullt att ha ett pedagogiskt perspektiv på biblioteket som roll och rum. Men det fattas oss en enorm kompetens. Det är för mig alldeles uppenbart.

Här är en lista på expertområden som en bra skolbiblitekarie kan allting om, verkligen ALLTING om. (Jag fattade inte det förrän idag.)
- Hur man stöttar elever i att utveckla informationskunnighet. (Är det ett riktigt ord?)
- Hur källkritik blir en naturlig del av undservisningen.
- Hur upphovsrätt blir en naturlig del av undervisningen.
- Hur man med hjälp av IKT kan fånga The Big Five. (Läs mer i nästa inlägg.)

Taggad med: IKT • läskunnighet • skolbibliotek • skolbibliotekarie • skolutveckling

Vägen till modernt lärande.

Kategori: Killfröken funderar

Genom Twitter hittade jag den här bilden, som jämför en pedagogisk vision om skola à la år 2000 (publicerad 1899) och hur en del IT-människor tycks se på visionärt lärande idag.

Det är imponerande hur lite visionen har förändrats för en del människor. Här tänker jag särskilt på den gruppen lärare och skolledare som glatt meddelar att de har en dator per elev och tycks använda det som en sköld att gömma sig bakom för att slipa vända på jobbiga stenar. De tycks tro att det räcker för att nå fram till det goda lärandet.

Jag och mina kollegor/elever har haft 1:1 i snart två år. På sätt och vis är det först på senare tid som vi vågat/kunnat se vad som är nästa steg i vårt gemensamma lärande. I’m just saying. Digitala verktyg, precis som alla andra verktyg, kan vara biljetten in till ett nytt lärande. Men själva jobbet, både undervisningen och skolutvecklingen, kommer fortfarande att komma från läraren och eleven.

Taggad med: IKT • lärande • Modern skola • omdefiniering

Hyllning av ett fritidshem

Kategori: Killfröken funderar

För ett par år sedan hade jag ett nattligt samtal med min farfar om framväxten av Folkhemmet och vilken betydelse det haft för Sveriges tillväxt under flera decennier. Nu kommer en framtidsspaning som kommande generationer får förhålla sig till: Jag tror att framväxten av Fritidshemmet (sedan 80-talet och fram till nu) i framtiden kommer att betraktas som en lika viktig samhällspolitisk insats.

Sedan 1980 har fritids vuxit med 100 000 barn varje decennium. Då var det 30 000 barn. Idag är det 330 000. Betydelsen av att låta alla dessa tusentals barn få tillgång till en pedagogiskt genomtänkt arena för personlig utveckling baserat på inget annat än intresse och lust är svår att överskåda. Men här är två insikter jag har gjort om vårt eget fritidshem:
- Den som inte är inskriven på fritidshemmet riskerar att hamna utanför den sociala kontexten som är en klass eftersom fritids har blivit en naturlig del av skolans liv.
- Ett av få problem som mina kollegor på fritids har är att barn som blir hämtade av sina föräldrar ibland kommer tillbaka en stund senare, enbart för att de saknar fritids/skolan.

Det säger nåt om hur stort och viktigt fritidshemmet är. Så fritidskollegor, sträck på er! Idag är fritidshemmens dag och solen skiner!

Tre år i lärarrummet. / Tal till Twitter.

Kategori: Killfröken Analyserar

Idag har jag spenderat tre år i lärarrummet. Ja, inte mitt vanliga lärarrum. (Där har jag vistats till och från i fem och ett halvt år.) Vad jag pratar om är det vidgade lärarrummet som kallas Twitter.

Jag skaffade twitter för att jag var nyfiken och inte visste vad det var. Det var 2009. Ett par år senare fick jag höra om hur andra lärare började hitta varandra och byta kloka idéer på twitter. Då började jag använda det på riktigt. Idag har jag, trots otroligt kloka kollegor, fler kvalitativa samtal om lärande och skola på twitter än på min fysiska arbetsplats. Det bara blir så.

Det är inte menat att vara kritik mot mina närmaste kollegor, utan en hyllning till mina mer långväga kollegor. Tack vare er blir jag bättre på det som är det allra viktigaste jag vet och gör: att vara lärare.

Taggad med: IKT • Tal • twitter

Dagens Tekikutvecklingsarbete

Kategori: Killfröken funderar

Ni vet hur en del bloggare kör med grejer som Dagens Outfit?
Jag tänker att jag vill köra med Dagens Teknikutvecklingsarbete, i alla fall för en dag.

I LGR-11 kretsar kursplanen för teknik mycket kring att kunna förstå hur tekniska lösningar föds ur mänskliga behov och växer fram genom ett visst antal förutbestämda faser. För många skolor var teknik ämnet svårt att få med redan tidigare, och inte blev det lättare med LGR-11. Så brukade jag tänka, tills dess att jag fick upp ögonen för hur mina elever utvecklar tekniska lösningar mest hela tiden. Jag ska ge ett exempel:

Idag, när jag var på skolgården, upptäckte jag i ett buskage tre flickor i förskoleklassgruppen inom mitt spår. Eftersom jag vet att det om ett par år är tänkt att jag ska bli deras lärare vill jag börja reltaionsbyggandet, så därför gick jag fram till dem för att se vad de höll på med. Det visade sig att deras lek med en knallgul leksaksponny övergått till ett byggande av stall och hage. Just när jag kom in i bilden var målet ett regnskydd över hagen.

Jag: Tjena ungar! Vad gör ni?
Eleverna: Tjena Killfröken! Vi bygger ett tak för hagen så att Wilma (hästen) kan dlippa bli blöt om det regnar.
Jag: Jaha, och det är den där plastpåsen ni ska använda då eller?
Eleverna: Ja, vi tänkte sätta fast den mellan några grenar i busken så att den inte blåser bort.
Jag: Smart, det blir säkert en hållfast konstruktion. (Pedagogvarning på införandet av begrepp!)
Eleverna (uppenbart förundrade): !?
Jag förklarar. De nickar.
En elev: Jag har funderat på om vi ska riva isär påsen i sömnarna så att den blir större. Då blir ju taket bättre? (Ser på mig för bekräftelse.)
Övriga elever (innan jag hinner svara): JAAAAA!!!!

Egentligen är teknikutveckling, och särskilt den delen som bygger på att man bygger prototyper som man testar och vidarutvecklar, något i grunden otroligt barnsligt i den bemärkelsen att det är fullkomligt naturligt för barn…

Taggad med: bygga • förskoleklass • LGR 11 • naturvetenskap • NO • teknik • teknikutveckling

Så stort och samtidigt så litet.

Kategori: Killfröken tipsar

Jag har skrivit om TED Ed förut. (Läs mitt förra inlägg här.) Men nu gör jag det igen. För nu börjar det växa till något som är lättare att värdera som lärare.

En av de mest intressanta filmerna jag har hittat är framtagen av NO-läraren Jonathan Bergmann i samarbete med animatören Andrew Park. (Hela grejen med TED Ed är att koppla ihop framgångsrika lärare med animatörer för att visualisera nykelmoment som kan vara svåra att undervisa.) Deras film är ett par minuter lång och handlar om storleken på atomer. Nu undervisar jag förvisso yngre elever och det kanske är annorlunda när man har äldre, men min erfarenhet är att det är lätt att få elever att acceptera att världen är uppbyggd av atomer men att det är desto svårare att få dem att fullt ut förstå vad atomer är och hur de fungerar. Då är den här filmen alldeles strålande.

Jag skulle nog vilja introducera området kort, visa filmen en gång i sin helhet, diskutera med de elever vars engelska är tillräckligt stark för att snappa upp innehållet och sedan visa den en gång till moment för moment och liksom förklara själv samtidigt. Annars blir nog språkbarriären större än nödvändigt.

Allra helst skulle jag vilja dissekera filmen och göra en egen film på svenska som jag kan använda i min undervisning. Men det är inte tillåtet efter TED följer en Creative Commons licens som bygger på att man inte får bearbeta. Det är lite dåligt. Det borde finnas en nivå på den licensen som tillåter bearbetning för översättning. (Typ att man lägger på eget ljud eller så.)

Tillägg:
Just det! Det jag ville säga om TED Ed är att de har introducerat funktionen “flip this video” som är till för att göra det lättare för lärare att använda sig av TEDs filmer i sina ambitioner att introducera metoden Flipped Classroom. Kolla in mer om det här.

Taggad med: Atomer • IKT • Jon Bergmann • Jonathan Bergmann • kemi • NO • TED • TED Ed

Varför jag inte tror på likvärdighet – Del I

Kategori: Genier Spekulerar, Killfröken funderar

Jag har funderat på en sak: Varför eftersträvar vi likvärdighet så okritiskt som vi tycks göra?

Naturligtvis är det ett politiskt mål att alla barn som växer upp i Sverige ska få en bra utbildning som ger dem gott om chanser att förverkliga sig själva och samtidigt växa vårt gemensamma samhälle. Men är det samma sak som att till varje pris söka efter likvärdighet?

Jag såg för ett tag sedan ett klipp med Sir Ken Robinson där han pratade omlikvärdighet utifrån en liknelse hämtad från resturangbranschen. Jag tänkte dela den med er nu:

I resturangbranschen finns det två sätt att närma sig kvalitetskontroll. Den enda metoden, vi kan kalla den för snabbmatsmetoden, bygger på att det finns en mycket tydlig lista av precis vad som ska finnas och inte finnas i resturangen. Det spelar ingen roll vilket företag som du föredrar mest, alla följer samma princip: Oavsett var på jorden du är så ska du kunna förvänta dig samma bröd, samma tillbehör och samma cola serverad på samma sätt av personal som allihopa är likadant klädda. Och när allting kommer omkring är det enda du vet säkert att det är mat som är helt värdelös och direkt dålig för din hälsa. (Snabbmatsindustrin anses vara den enskilt största orsaken till diabetes i mänsklighetens historia, men hej!) Den andra modellen för kvalitetskontroll, vi kan kalla den Michelin-metoden, består av en serie höga krav som du får nå hur du vill. Det spelar ingen roll om det är från Kina, Italien, Thailand eller Indien som du hämtar rätterna på din meny. Det spelar ingen roll om du väljer att servera vin, eller inte. Eller om du väljer att dina servitörer ska ha en viss uniform, eller inte. Du får vara med i guiden ändå, bara du når kraven. Vilken väg du vill ta dit är helt upp till dig.

Jag är väldigt svag för den här liknelsen, precis som jag är inför allt som Robinson säger. Resultatet vi skulle få om vårt skolsystem präglades lite mer av michelin-tänkande vore, förutom en utomordentligt hög nivå på maten, en imponerande flora av olika kök som speglar både personligheten och professionaliteten bakom de som jobbar där.

Så vill jag ha det i skolan. Men först måste det centrala innehållet dö.

Taggad med: Centralt innehåll • Likvärdighet • Sir Ken Robinson • skolutveckling

Fredagsbön

Kategori: Allvarligt En Stund, Killfröken funderar, Killfröken meddelar

Läraryrket kan verkligen vara det mest givande och samtidigt det mest krävande en människa kan ägna sin tid åt.
Måtte det fortsätta vara så.

Idag säger jag inte mer än så.

Inför nya elever – Del II

Kategori: Dessa ungar!

Min superbegåvade kollega som har eleverna som när de blir äldre börjar hos mig (vi är organiserade spårvis med en F-2 klass och en 3-5 klass) föreslog att jag och min klassföreståndarkollega skulle bjuda in våra blivande elever till morgondagens stora grej: Första besöket av våra blivande elever.

Jag älskade idén och nappade direkt. Inte på något sätt omdefinierat enligt fina modeller, men galet viktigt för elever som just börjat komma igång med att mejla och som längtar bortom längtan efter att få börja i vår klass. Sagt och gjort ägnade jag fem minuter åt att mejla våra eleva elever innan första lektionen idag.

På väg hem från jobbet fick jag det här mejlet tillbaka:

Den här texten säger massvis om elevens språkförmåga. Men den säger ännu mer om betydelsen av skola, inte ur ett samhällsperspektiv (Socio-ekonomiska krav på allt mer välutbildad personal) utan mer ur ett barnperspektiv.

Taggad med: barnperspektiv • elever • Skolövergångar

Killfrökens Blogg

För att skolan är mer än mobbning, maktmissbruk och missförhållanden

Skolbibliotek – Del II

Skolbibliotek – Del I

Vägen till modernt lärande.

Hyllning av ett fritidshem

Tre år i lärarrummet. / Tal till Twitter.

Dagens Tekikutvecklingsarbete

Så stort och samtidigt så litet.

Varför jag inte tror på likvärdighet – Del I

Fredagsbön

Inför nya elever – Del II

Sagan om Killfröken

De senaste inlägg

Barnsliga länkar

Övriga länkar

Skoliga länkar

Gå till inlägg som tar upp:

Killfrökens flöden

Killfröken på Facebook