Hört i en hall tidigt en fredag:

Pojke #1 (sex år gammal): Ey! Ska vi byta frukter innan fruktrasten?
Pojke #2 (även han sex år gammal): Euhm, nej. Jag gillar min frukt. Det är min favorit: Pensionsfrukt! (med drömsk blick) Mums…

Digga!
Sprid via Facebook
Sprid via Delicious
Sprid via LinkedIn
Sprid via Technorati
Sprid via Twitter
 

Jag hittade alldeles nyss ett citat som kommer ifrån 1997 års Skolkommitté. För över tio år sedan slog en statlig utredning fast vad som kanske är den sannaste sanning vi kan slå fast. Varför händer det inget?

”Vi anser att graderade betyg inte behövs som drivkraft för eleverna; vi ser inget pedagogiskt värde med betyg. Tvärtom kan betygen bidra till en fokusering på ämnena, liksom på det lätt mätbara, som gör att en pedagogisk utveckling förhindras eller försvåras.”

-(Skolkommittén, 1997)

Digga!
Sprid via Facebook
Sprid via Delicious
Sprid via LinkedIn
Sprid via Technorati
Sprid via Twitter
Taggad med:
 

Dansprofessorn Efva Lilja har en gång (i samband med en utläggning om kunskap, skolan och lärare) skrivit:

Många barn har talat med mig om sin upplevda ensamhet, om känslan av att vara oförstådd eller om upplevelsen av att vara utanför, av att inte förstå vad som sker i det omgivande. Barnets slutsats är ofta att ”det är mig det är fel på”. Den upplevda ensamheten och utanförskapet kan omvandlas till den goda ensamheten och bli den källa till kraft, den plats för reflektion och eftertanke, den kreativa basen för det fortsatta levandet, som den kan vara. Det gäller att hålla balansen!

Vi kan som vuxna i barnets värld bidra till detta genom att tillmäta barnets röst, barnets upplevelse och reflektion sin betydelse. Vi kan göra det genom att föra dialog – i både ord och handling. Vi kan göra det genom att lyssna till barnets röst om kärlek, om behovet av att få både ge och ta emot. Lyssna och delta i ifrågasättandet av existens och den alltid återkommande frågan: ”Varför finns jag?”, ”Vad är det för mening med mitt liv?”.

Det är så vackra ord att jag måste läsa dem flera gånger innan jag kan höra dem på riktigt.

Digga!
Sprid via Facebook
Sprid via Delicious
Sprid via LinkedIn
Sprid via Technorati
Sprid via Twitter

Jag sitter och läser gamla examensarbeten på jakt efter idéer till mitt egna examensarbete. Det är ett tag kvar innan det ska skrivas men jag känner ett sug efter att börja spåna och sug, har jag fått lära mig, ska man lyssna till.

Mitt i läsandet kommer jag över följande citat av Lev Vygotskij:

Liksom en trädgårdsmästare vore tokig om han ville inverka på växternas växande
genom att direkt rycka upp dem ur jorden med händerna, så skulle pedagogen komma i
motsatsställning till uppfostrans natur, om han skulle anstränga sig att inverka direkt på
barnet. Men trädgårdsmästaren inverkar på blommans växande genom att höja
temperaturen, reglera fuktigheten, avlägsna växter intill, gallra och tillsätta jord och
gödning, dvs. återigen indirekt genom motsvarande förändringar av miljön. På samma
sätt uppfostrar pedagogen barnet genom att förändra miljön.

Det är så klokt så klokt…

Digga!
Sprid via Facebook
Sprid via Delicious
Sprid via LinkedIn
Sprid via Technorati
Sprid via Twitter