Hela påsken har jag gått och funderat på en sak.
Skolans och förskolans språkutveckling börjar i informella språklekar (typ rim och ramsor) och övergår så småningom till formella läs- och skrivaktiviteter (ofta först genom ”spökskrift”). Man pratar om att elever som tar det avgörande steget från det informella till det formella ”knäcker koden”.
Här kommer min fråga: Om matematik är ett språk (vilket matematikerna är överens om – men mattelärarna verkar ha förbluffande svårt att förstå) hur knäcker man koden i matematik? Vad är det för avgörande steg man tar? Och hur kan jag göra det lättare?
Jag kommer inte fram till något bra svar…
Bra fråga!
I matematiken är det väl även så att man behöver ha knäckt läs&skrivkoden för att det skall fungera som undervisiningen oftast är upplagd i skolan. Jag är en stor förespråkare av kinestetiskt lärande- djupsensibilitet där muskel och ledminne kopplas in. Om jag filosoferar hej vilt skulle man kunna jobba lika motoriskt med matten som man kan göra med språkinlärningen. Därigenom kanske man kan knäcka mattekoden utan att nödvändigtvis samtididigt ha fixat läs/skriv…
Ann-Marie Körling har ett underbartinlägg idag där eleverna har fått arbetat med matte på ett exemplartiskt kreativt sätt!
Intressant reflektion. Jag har ingen aaaning!! Eller så har jag det men aldrig förstått.
Hej!
Tänkte att det kanske svävar förbi lite pedagoger här. Vill göra er uppmärksamma på att jag har startat en ramsinsamling på min blogg. Var med? Kan du några roliga ramsor?
[…] senaste dagarna har jag som sagt funderat på hur man knäcker koden i matematik. Jag misstänker att en nyckelfaktor i problemet […]