De senaste dagarna har jag som sagt funderat på hur man knäcker koden i matematik. Jag misstänker att en nyckelfaktor i problemet är att man i matematikinlärning börjar nästan direkt med det formella när man i läs- och skrivinlärning börjar med informella ramslekar för att sen ÖVERGÅ till formell läs- och skrivträning. Är man cyniskt lagd kan man kanske påstå att skolan förutsätter att alla barn redan har knäckt mattekoden när de kommer till skolan? (Kanske är det därför som matematik uppfattas som svårt?)
Jag känner mig inte mycket närmare ett bra svar på den frågan. Däremot har jag fastnat för en annan -om möjligt ännu besvärligare- fundering: Hur lär sig barn med dövhet (som i övrigt saknar funktionsnedsättningar) att läsa? De normalstörda barnen får ju ofta lära sig att i någon mån ljuda sig fram till en gissning. Men hur ljudar man som döv? Och hur bli rim och ramsor betydelsefulla för dessa barns språkande?
Mifflan har för övrigt en insamling av ramsor. Samla här.
Min favoritramsa är en tröstramsa/klappramsa som är förvånansvärt effektiv (i alla fall på de yngre barnen): PLÅSTER PÅ! KLAR ATT GÅ!
Jag är plåstervän! Vad tror du hände sen, Jag var här och läste, ingen åt mig snäste, hälsar Anne-Marie
Hej! Jag är en elev som går steg 1 i teckenspråk. Om det finns någon döv här och som använder sig utav teckenspråk till vardags så hör gärna av er. Har till uppgift från skolan att ställa några frågor. Personen i fråga kommer att vara helt anonym och ålder och kön spelar ingen roll. Tack på förhand!
/Tjej_18
Min mailadress: vivi_katt@hotmail.com