Förvisso är jag ingen rikig förskollärare (även om mitt framtida examensbevis faktiskt har ordet ”förskola” i rubriken… trots att jag inte läst en enda dag på inriktningen för lärare mot förskolan). Men det hindrar mig inte ifrån att bli lite småkär i Botkyrka Kommuns nya skrytbygge: Förskolan Ugglan.
Det känns bra att kunna kalla ett pedagogiskt rum för ”skrytbygge”. Så borde det vara oftare.
Det lär visserligen vara rusning bland Botkyrkas alla förskollärare att få bli förflyttad till Ugglan. Men om det finns en plats över kan jag gott tänka mig att flytta dit. Särskilt mycket eftersom det ser ut att vara en fullt ut Reggio Emilia inspirerad förskola. En hörnsten av den pedagogiken är fördelningen av avdelningar. Istället för parallella 1-3- och 3-5-årsavdelningar har man fler avdelningar med kortare tidsintervall. Jag har sett 1-2, 2-3, 3-4 och 4-5. Det medför att varje pedagog får ett antal ”ansvarsbarn” (sex-sju stycken kanske) som han följer hela vägen från inskolning till överlämning. Istället för att rotera barngrupper i början av (fejkade) läsårstider så flyttar barnen (och deras lärare) när de (allihop) har nått den mognadsnivå som krävs för nästa avdelning.
En mycket lockande tanke. (Varför kan vi aldrig tänka så i skolan?)
Det är en fantastisk byggnad! Och nog Sveriges dyraste förskola.
Jag hoppas verkligen att de kan bygga upp en form av pedagogik som passar i byggnaden, så att säga, så att de inte faller tillbaka i gamla ramar…
Dessutom säger jag som jag alltid gör: Skolan har mycket att lära av förskolan.