Tisdag morgon och jag kommer med bussen till Pittoreska samhället. Jag tänker på att det bara är en handfull timmar sedan jag åkte exakt samma sträcka. Då med taxi och huvudet full av tankar och intryck. En timma senare har jag gjort klart min morgonplanering, kokat första koppen kaffe och begett mig ner till klassrummen för att ta emot elever som kommer till skolan.
Knappt har Kommissionärsbarnet satt foten i klassrummet innan hon ropar åt mig över rummet:
Kommissionärsbarnet: Killfröken! Jag har några förslag.
Jag: Hej! Vad kul att se dig. Hur mår du idag?
Kommissionärsbarnet: Ja ja, jag mår bra. Kolla här! Jag vet hur vi ska göra….
Tretton timmar efter att jag släppt av henne, mer eller mindre som en sömnberövat vrak, är hon tillbaka med flera klockrena förslag på hur vi ska implementera allting klokt och viktigt i vår egen hemmajord. Jag tänker att det faller på mig som assistent att hänga med och inte bli en kraft som bromsar. Hundra kloka idéer ska kläckas och förverkligas innan det här tar slut, det är jag säker på.
Jag har bestämt mig för att hoppa på utmaningen #Blogg100 som handlar om att skriva ett inlägg per dag i hundra dagar. Jag hoppas att det ska inspirera mig att ägna mer tid åt skrivandet och reflekterandet som omfattar den här bloggen. Därav den lilla siffran i början på inlägget.
Kommentera