Det är lördag förmiddag och jag sitter i min lilla grotta till lägenhet med tankarna i ett kollegialt samtal som vi hade för ett par dagar sedan.

När vi startade vårt nuvarande valtema gjorde vi det genom att arrangera en fejkade paneldebatt med tre påhittade partiledare. Det var jag och två kvinnliga kollegor som diskuterade betygens vara eller icke vara. Det som gjorde att debatten kom upp som samtalsämne i personalrummet var en grej som hände precis på slutet. När vi pratat färdigt och skulle lämna ”tv-studion” (ett av skolans större klassrummen) började eleverna skandera ”Heja Killfröken”. I (vissa av) mina kollegors ögon berodde det på en förvrängd syn på män och kvinnor som bor hos våra elever. Att de helt enkelt tycker att jag är cool på grund av att jag är man. Det här är en sak som jag har svårt att förhålla mig till. Å ena sidan inser jag att det mycket väl kan vara sant men å andra sidan vill jag tro att jag lagt ner många timmar på att bygga relationer till mina elever och att det här är frukten att skörda.

Kan det vara så att elever behandlar manliga och kvinnliga lärare olika? Och är det en bra sak som i pluralismens namn bör anammas eller är det något som i jämställdhetens namn bör bekämpas? Jag kan inte bestämma mig för vad jag ska tycka.

5 kommentarer
  • Junitjej
    Posted on 2010-09-04 at 18:11

    Jag tror inte att eleverna tycker att det är coolt med en manlig lärare, men jag tror att de upplever det känns tryggare med en manlig. På något sätt så inger manliga lärare mer respekt (dock är det inte alltid så). Sedan möter eleverna mestadels kvinnliga lärare både i förskolan, låg- och mellanstadiet. Möter de en manlig, så upplevs det kanske på ett annat sätt. Jag tror både manliga och kvinnliga lärare behövs, för synsättet på elever kanske skiljer. Jag vet inte.

  • Mats
    Posted on 2010-09-04 at 18:41

    Spännande! Som man riskerar du att reduceras till ditt kön – att representera manligheten på ont och gott. Även om du intevill vara en del av det här menar jag att du inte rår över situationen.

    Om de behöver en hjälte och du är den ende tillgängligt för nånting som jag inte kan sätta ord på – då får du nog finna dig i den rollen!!!

    Den motvillige förebilden? Jag brukar tänka på Bob Dylan.

  • Christer
    Posted on 2010-09-04 at 20:12

    Visst kan de behandla manliga och kvinnliga lärare olika, men både du och jag vet ju att det inte räcker med att vara man för att vara populär, eller respekterad för den delen. Det hade varit en sak om ni alla hade varit okända personer på skolan, då kunde man misstänka att du fick denna ovation på grund av ditt kön (en tokig mening i detta sammanhang… ), men att dina kollegor nu tar till denna förklaring handlar antagligen helt och hållet om en försvarsmekanism. En riktigt ful sådan om du frågar mig. Tänk om du t ex hävdade att din kvinnliga kollega åtnjöt ett större förtroende av föräldrarna på grund av att hon var kvinna, inte för att hon tog sig tid att lyssna på dem… Jag tror inte att de skulle uppskatta det!

    Jag vet inte riktigt hur man bör bemöta avundsjuka från kollegor, men jag tycker att du ska vara nöjd med att vara populär med grund i ditt bemötande av eleverna och fösöka se deras försvarsmekanismer för vad de är.

  • Linda
    Posted on 2010-09-07 at 20:11

    Nädu…jag tror inte det handlar om kön. Jag tror det handlar om tillit och förtroende. Barn vet när vuxna bryr sig på riktigt och det är det som spelar någon roll. En populär vuxen hänger allt som oftast ihop med en vuxen som har tid att lyssna, tid att bry sig om och är närvarande…
    Den som säger något annat (dina kollegor) är bara avis 😉

  • Killfröken
    Posted on 2010-09-11 at 11:04

    @Mats: Jag instämmer till fullo. Som man i (vissa delar av) skolans värld får man representera en hel del som inte är en själv. Det märkliga är att detta ibland kan vara ett större problem med kollegor än med elever. Jag har jobbat i arbetslag utan manliga kollegor, och det är inte en lätt uppgift.

    Till er andra vill jag tacka för uppmuntran. De senaste dagarna har jag funderat extra mycket kring vad som gör mig unik i skolans lärarkår. Det borde alla lärare göra med jämna mellanrum.

    //K

Kommentera