Det är lite lustigt. Hur man lägger rätt så mycket tid på att jobba ihop sin elevgrupp och liksom skapa en skön stämning i sin klass, och sen är det inte mitt lärarjobb som faktiskt spelar roll. I våras hade jag en elev som tog med sig en överbliven gosedjurs-struts till skolan. Den skulle bli klassens maskot. En omröstning senare var den döpt och för ett par månader sedan fick den en apa till kompis. När vi inte är i skolan bor de i / övervakar de datorkassaskåpet i klassrummet.
På sätt och vis är dessa två nästan viktigare än jag och min klassföreståndarkollega. Men så är det väl… Man får bara se sig slagan…
På riktigt vet jag inte vad det är som gör att en del elever får idéer att göra sådana här saker, men jag tror att de gör det eftersom de vet att det påverkar klassrumskulturen positivt. Och det gör det verkligen. Det blir en samlingspunkt. Något som vi blev varse om inte förr så för ett par veckor sedan när apan råkade få armen avsliten. (Därav bandaget.) Det var en rejäl katastrof…
Kommentera