På väg till bussen från Bullerbysamhället har pulsen börjat stiga. Mina tankar är låsta vid kvällens föreläsningsdebut och därför märker jag henne inte förrän hon drar mig i rockärmen.
Hon: ”Men jag säger ju ’hej Killfröken’!”
Jag (Förvirrat): Oj, va? Hej Tolvåringen!
Tolvåringen: Hej. Ska du åka hem?
Jag (är just på väg att berätta om Lärarkvällarna): Ja, alltså…
Tolvåringen: Meh! Jag som hade hoppats att vi kunde prata gamla minnen en stund… ;(
Så nu är jag lite sen till kvällens föreläsning (som börjar om tre timmar, så ’sen’ är väl en definitionsfråga…) men lite lyckligare och gladare. Det blev femton minuter i vår-/vintersolen med fokus på gamla skolminnen, skvaller om gamla elever och inte minst en god portion tips och insikter från ett annat perspektiv. (”De flesta av mina nya lärare är lite mer… Stressade… Så det är bra att inte ni är det. Men! Du måste lära barnen mer om uppställning!”)
En pytteliten del av kvällens prat kommer att handla om nätbaserade verktyget Socrative och metoden Lärandekvitto. I det ärendet vill jag redan nu tillägga att eftermiddagsprat som dessa, en sorts lärarkvitto, är minst lika viktiga…
Kommentera