Matematikblomman som man kanske borde vänta med.

Jag kom just hem ifrån en middag med finfolk som på ett eller annat sätt har en koppling till skolfrågor. Mingel och flärd. Hur jag halkade in där är ett bananskal som förtjänar ett helt eget inlägg.

Egentligen är det inte glamouren som jag är ute efter utan snarare de imponerande personerna som är där och flärdar sig. Till kaffet hamnade jag i ett samtal med en man som visade sig vara lärarutbildare med inriktning på matematik för framförallt grundskolans tidigare år. My turf, med andra ord.

Vi hamnade i en diskussion om hur man borde undervisa matematik och vad som är viktigt att fokusera på i början av grundskolan. Precis som många andra forskartyper i området så ansåg han att det är den resonerbara aspekten av matematik som man borde prioritera över den rent operativa aspekten. Mer problemlösning i par eller grupp och mindre traggel med andra ord. Poängen är man måste få känna på det roliga med matematiken innan man får ut något av att lära sig metoderna. Det är lite som när språklärarna envisas med att barnen ska skapa egna berättelser innan de kan alla bosktäver, typ.

Det argumentet är i sig är inget supernytt under solen. Men han rundade av med en så vacker sak som jag bara måste dela med mig av (annars kommer jag glömma bort det själv):

”Algoritmer är blomman i matematikträdet – man måste ha odlat rötterna först.”