Det är morgon och kanske femton eller tjugo minuter innan eleverna (idag en skara sex-, sju- och åttaåringar) släpps in i klassrummet. Jag traskar runt och repeterar schemat/ funderar om det är något som jag har missat/ plockar i ordning sånt som fritids glömde föregående dag. I målarrummet hittar jag en hög med papperslappar som jag samlar ihop och lägger i pappersinsamlingen. I ett plötsligt infall plockar jag upp en av papperslapparna och ser efter vad det är.
Där hittar jag ett litet grönt hjärta och texten:
Till Charmören
Från din älskade . . .
Jag går ut i hallen och fäster lappen på Charmörens krok.
Kanske femton eller tjugo minuter senare, när eleverna väller in i klassrummet i riktning mot samlingsringen, väller också en mycket glad Charmör in.
Ja, vem skulle inte bli glad. Anne-Marie
Fint gjort! Både av dig och av den som gjorde hjärtat.
[…] Vet du vad Bill och Bull (två jämngamla klasskamrater som alltid ses tillsammans) sa till mig och Charmören? Jag (hinner inte svara):… Nästangråtande barnet: Att vi är avundsjuka! Dom sa så här: […]
[…] få på sig lämplig klädsel och ändå få ut en vettig mängd lektid innan rasten är slut) när Charmören kommer fram till […]