Dessa ungar!

Barn som språkkonstnärer – Del I.

Under natten har det kommit en dryg decimeter snö och under förmiddagen har det kommit ytterligare ett par ensamma flingor. Nu är det lunchrast och jag korsar skolgården på väg till personalrummet och dagens tredje kopp kaffe. En sjuåring utmanar mig att åka kana ner för isbanan som vanligtvis är en sluttande gräsplätt. Jag tackar vänligt nej och ska just hänvisa till faktumet att jag glömt termobyxor hemma när jag avbryts av en teatraliskt djup suck.

Sjuåringen: Meh! Du är ju så vuxlig!

1 Comment

  1. Anna - lärare för nyanlända 2009-02-20 at 15:42

    Vuxlig, ja… Vilket bra uttryck!

    Det påminner mig lite om min 5-åriga dotter som logiskt utryckte sig så här en dag:
    ”Mamma, visst ska pappa vara pappaledig snart?”
    ”Ja…”, svarade jag lite frånvarande.
    ”Och då blir du mammajobbig!”

    Precis. =)

Lämna ett svar till Anna - lärare för nyanlända

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

           

Sagan om Killfröken

Det är regnigt ute och min morgonpendling går åt skogen. Trekvart sen stövlar jag in på avdelningen mitt under frukosten. Jag möts av ett spann knähöga energiknippen som glatt meddelar att jag kommer försent.

Mitt i det psykadeliska kaoset står Lintott (tre år gammal) glatt: "Du är sen killfröken!".

Vips så är ett alterego fött.

Archives