En förhållandevis bra lektion med lagom doser arbetsro och kreativt vimmel avslutas med att ett humör exploderas. Jag fullkomligt hatar att jag inte har tid att stanna kvar på skolan och efterarbeta – då missar jag eftermiddagens obligatoriska moment på Högskolan. Jag hinner inte ens söka upp berörda klassföreståndare för att berätta vad som har hänt. Istället blir det ett långt och impulsivt mail författat på en skakig buss samtidigt som jag äter min lunch. Trots att jag har flera bollar i luften samtidigt (vikariat, helttidsstudier, examensarbete och andra engagemang) är det ingenting jag tycker om. Jag lider när folk sliter och drar i mig.
Just idag längtar jag mer än någonsin tidigare till examen. Att få ägna hela sin tid åt EN sak. Det vore…alldeles…alldeles…underbart. (Tindrar med ögon.)
Förresten har vi kanske snart nått halvvägs i Känguru-utmaningen (1000 ”nyregistrerade” elever till Kängurun.)
Trevlig helg på er!
