Fyra minuter

Som så många gånger förr tar promenaden till klassrummet från personalrummet (som ligger högst trettio meter ifrån) längre tid än den borde. Min handledare har något mail som hon vill diskutera. Resultatet är att jag kliver in klassrummet efter utsatt tid. I min VFU-klass (praktikklass) får eleverna vara i klassrummet innan skolan börjar vilket gör att det hinner uppstå ett relativt kaos innan jag kommer. Epicentrum är vid de fyra datorerna. Ett gyllene tillfälle att träna på att säga ifrån.

En av mina brister som lärarstudent (som jag arbetar med inför examen) är att jag inte kan ryta till på ett trovärdigt sätt. Nu är det här verkligen inte ett tillfälle att ryta till men det kan fungera som en mjukstart till den tydliga och klara ledaren Killfröken. Det här är ju uppenbarligen inte okej. Jag tillämpar knepen min handledare har lärt mig och nästan direkt blir det tyst. Jag ska precis hälsa välkommen när en tyst och lite blyg elev (tio år gammal) räcker upp handen.

Eleven: Varför måste vi bli tysta direkt när du kom fyra minuter sent?

Den som kommer på ett bra svar får gärna ge mig det. Jag blev paff och gav dem fyra minuter att avsluta samtalen de hade (merparten pratade med bänkgrannar så det höll sig ganska lugnt ändå). Två minuter senare var klassen färdigpratad och jag kunde börja min lektion.