Idag har jag för första gången träffat min rektor. Alltså inte skolledaren som ger mig vikariat och som brukar berätta om kulturupplevelser utan Högskolans rektor. Det var i ett sammanhang där jag var helt anonym. Ingen elev (student heter det för vuxna, inte sant?) och ingen beroendeställning.
Efteråt var jag tvungen att ge mig till känna (och därmed underkasta mig den maktordning som finns i relationen student-rektor).
Jag var bara tvungen att berätta hur glad jag var att min rektor visade sig vara en förnuftig typ.
