Jag läste i en tidning att Luleå Kommun har infört en ny modell för resursfördelning i sina skolor: pojkpengar. De heter inte så egentligen. (Så korkade är inte kommunpolitiker.) Men faktum kvarstår: Är du pojke och du bor i Luleå och du har svårt i skolan så har du nu större rätt till särskilt stöd än om du är flicka med exakt samma svårigheter. (Om du någon gång ska förklara begreppet ”strukturell könsdiskriminering” så är det här ett kusligt pedagogiskt exempel.)
Bakgrunden (”Studier visar att pojkar har svårt i skolan, det måste vi göra någonting åt.”) är helt befängd. Den utgår ifrån att flickors svårigheter är färre och (på något magiskt vis) mindre allvarliga när det enda sanna är detta:
Flickor och pojkar har svårt i skolan på olika sätt.
Visst är det så att pojkars svårgiheter lär ha en större påverkan på betygen och visst är det (antagligen) så att deras svagheter syns mer i klassrummet. Men det har väl aldrig motiverat att man som lärare ignorera de med svagheter som inte passar in i normen för hur skolsvårigheter brukar vara? Sen när är det okej att skolan bara hjälper vissa elever?
Någon i Norrland har fått hjärnsläpp….
Kommentera