Gränser mellan skolan och resten av världen. Den finns där på många plan och är något vi ständigt behöver förhålla oss till. Jag stötte på en sådan situation idag. En som efter sju år i läraryrket var en ny upplevelse.
Tisdag förmiddag och lunch vankas. Eftersom det är internationell temavecka i köket så är det idag två kinesiska rätter som serveras. Husmor skickar en bild på en upplagd tallrik som hon vill att jag publicerar på skolans facebook-sida. Jag gör som hon vill och passar på att visa mina elever dagens lunch. De blir superexalterade. Men inte så mycket över maten som över tillbehören. Idag erbjuds det att äta med pinnar.
En stund senare har jag en halvtimmas schemalagd tid för specialundervisning i matematik. Eleven jag hade tänkt att träffa är sjuk vilket skapar en lucka som jag använder åt egentid med två elever som jag skulle vilja jobba mer med men som ofta inte hinns med. Eller ja, egentid… Vi är tre då. Trettio minuter varav tjugotre går åt till att förbereda dem inför eftermiddagens lektion. Sedan kan de allt de behöver kunna. De har bemästrat både metoden jag kommer lära ut och de lite svårare uppgifterna jag har förberett som utmaning. Det är lite märkligt för vi är faktiskt klara. Jag överväger att ge dem ett par minuters rast innan vår tid i matsalen. Men det blir inte mer än en tanke.
Hon: Killfröken! Kan du sitta vid mitt bord på lunchen?
Jag (som alltid svarar samma på den frågan): Kanske…
Han: Nej! Kan du inte sitta hos mig. Jag vet inte hur man äter med pinnar. Jag fattar inte.
Hon: Meh! Det var ju det jag skulle fråga dig om.
Jag: Jag kan visa er nu?
Vi rotar fram två blyertspennor var och börjar testa. Jag visar, beskriver och förklarar. De tittar på och försöker. Det blir inte helt hundra. Snarare rätt konstigt. Jag rättar till och påpekar detaljer. De nickar förstående och testar igen. Den här gången lite bättre. De sista fem eller så minuterna går åt till en sorts specialundervisning som ingen av oss förutsett. Som inte har någon förankring i läroplanen. Som inte på något sätt är en del av skolans ansvar. Som är på andra sidan gränsen mellan skolan och resten av världen. Men ändå. Helt klart värt det. Med 6875 timmar i grundskolan kan ett par minuter få handla om hur man äter med pinnar.
Kommentera