Dessa ungar!

Finsång på franska och vals från Vinga

Nu har den tagit fart igen: debatten om skolavslutning i kyrkan eller på skolgården. Jag tänker hålla mig så långt borta från den meningslösa debatten som det går. Jag har aldrig träffat någon elev (oavsett ålder) som vurmar för skolavslutningar i kyrkan, det är bara föräldrar och mor-/farföräldrar som verkar bry sig och då bryr jag mig desto mindre.

Något som lockar betydligt mer är vilka låtar som ska framföras på skolavslutningen på Pittoreska Skolan. Jisses! Här kan vi prata politik. Mitt VFU-arbetslag (arbetslaget där jag är lärarstudent) har fått två låtar att dela på. Eller snarare är det arbetslagets klasser som har fått två låtar som ska framföras av alla elever tillsammans. Mitt arbetslag består av tre klasser.

Dagens mattemysterium: 3 klasser + 2 låtar = 1 stort problem.

Hur tusan väljer man låtar!? Lösningen är att låta en klass (min klass) välja båda två. En ologisk lösning på ett ologiskt problem, mycket poetiskt och helt genialt… Efter en snabb omröstning är låtarna valda. Den ena låten kommer bli Yael Naims New Soul och den andra är Evert Taubes Sjösala vals. Den något udda kombinationen kan förklaras med att alla förslag kommer från eleverna själva. Följande diskussion utbryter när eleverna röstat färdigt och fått en chans att jubla lite åt resultatet:

Veganungen (tolvårig pojke som kommer spela piano till New Soul): Vilken är Sjösala vals? Kan inte du sjunga den?
Handledaren (som är känd för mycket men inte sin sångröst): Euhm… Alltså… det är den om Rönnerdahl, vet du vilken jag menar?
Veganungen: Nä, är det den som liksom… Veganungen hinner inte längre innan han blir avbruten.
Förvirrade Gossen (nio år): Va!? Vänta lite nu! Handlar låten om Rongedal?

1 Comment

  1. Kicki W 2008-05-21 at 11:07

    Och medan ni ändå håller på med livets stora frågor, så kan ni ju binda sommarkransar av kirskål att pryda de söta barnen med ;-).

Lämna ett svar till Kicki W

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

           

Sagan om Killfröken

Det är regnigt ute och min morgonpendling går åt skogen. Trekvart sen stövlar jag in på avdelningen mitt under frukosten. Jag möts av ett spann knähöga energiknippen som glatt meddelar att jag kommer försent.

Mitt i det psykadeliska kaoset står Lintott (tre år gammal) glatt: "Du är sen killfröken!".

Vips så är ett alterego fött.

Archives