Det är förmiddag och lugnet ligger lugnt över Högskolan. På schemat står litteraturdiskussioner. Utanför salen sitter ett par klasskamrater så jag slår mig ner.
”Vet du vad? Jag har sett den där Bionicle-Filmen också!”
Inte den kommentaren som man brukar förvänta sig av medstudenter. Bredvid mig upptäcker jag den sexåriga sonen till en kompis jag pluggar med. Jag har aldrig träffat grabben förut men uppenbarligen ska vi diskutera Bionicle som om vi känt varandra i… tja… sex år… En unge som tar för sig med andra ord.
När den mycket gamla och mycket dammiga forskaren kommer och släpper in oss gullar hon lite med grabben så som mormorstyper gör. Inom kort är seminariet igång.
Forskartanten: I dag ska vi ju prata om mobbning. Det har alla förberett sig för, eller hur?
Grabben: *Pysslar med sina legofigurer*
Forskartanten: Vi börjar med Olweus. Han känner ni ju väl vid det här laget…
Grabben (plötsligt engagerad): Inte jag Fröken!
Forskartanten (utan att reflektera över vem hon pratar med): Dan Olweus? Låter det inte bekant?
Hehe, vissa lärare är underbara. En aning insnöade, men underbara. ;D
Jag är lite nyfiken på att få veta vad du tycker om elitklasser.
Vad anser du om detta?
http://junitjejen.se/2008/may/elitklasser.aspx