Häromdagen hamnade jag mitt i en liten människas kanske allra första ålderskris. Det började i insikten att han en dag måste sluta på skolan (grabben är sex år gammal och har knappt börjat!) och därifrån hann vi beta av i princip alla kännetecken för en ordentlig ålderskris.
Senare, när jag kom hem, hittade jag det här klippet på Internet:
Det fick mig att börja fundera. Varför undervisar vi så lite om livet? Visst har vi ”livskunskap” men det är ett minst sagt styvmoderligt behandlat ämne. Om det behandlas över huvud taget.
I fallet med den krisande sexåringen skulle jag vilja spela in en sån här film med honom. En re-make för föra vidare insikterna han själv gjorde i vårt samtal. Typ. Nu har vi varken tid eller videokamera. Men ambitioner behöver man ändå! Hur undervisar du om livet?
2 kommentarer
JANNE
Posted on 2010-03-09 at 15:01Tänkvärt… härlig film.
Vi arbetar med krig och fred i nian och flera av eleverna lever varje dag i konsekvenserna av krig.
Om inte kriget funnits skulle de kanske kliva upp och gå till skolan i Bagdad, Hanoi eller Beirut. De skulle leva med sina släktingar i annat klimat och med andra förutsättningar – varje dag. Deras föräldrar skulle ha andra jobb och roller…livet skulle vara anorlunda, kanske bätter kanske sämre.
Dessa tankar kan också vara ganska svindlande och ge en perspektiv på ”meningen med livet”… Med dessa tankar och tema kan vi kanske uppskatta det vi har och det liv vi lever här och nu… (Skulle inte skada med lite mer uppskattning och lite mindre gnäll på skolmat, datorer, snöröjning, lön osv.) Vi lever i fred och i demokrati. Inte så illa ändå!
lotta tipsar
Posted on 2010-12-09 at 13:53tipsar om min sida och hoppas det var ok med dig?
Ha det så gott
//Poppe-Lotta