Det är eftermiddag och vi är i fullgång med vårt valtema. (Det här är nog enda gången på många år då jag och mina kollegor arbetar med samma område som resten av skolsverige…) Efter en hel dag fylld av partistudier har kidsen (nio, tio och elva år gamla) full koll på allt från partiledarnamn, blockkonstruktion, valfokus och vilka målgrupper som vilka partier flörtar med. Men nu är det dags för att bryta.

Vi bryter för klassråd och val av elevrådsrepresentanter. I en impuls byter jag och min ena kollega ut den traditionella lottningen mot en sluten omröstning. Det går ett sus av spänning genom klassrummet och någonstans hörs en spontan kommentar: ”Ska vi få vara med och rösta!?”

Vilka som blev valda? Det spelar mindre roll. Det som jag bär med mig från dagens lektioner är balansen mellan det stora och det lilla, det abstrakta och det konkreta, faktan och erfarenheten.

Bättre lärande får man leta efter. (Sen att det beror på en oplanerad impuls kan vi lämna åt en annan dag…)