Scenen är matsalen. Tidpunkten är sexåringarnas mellanmål. Skådespelarna är Killfröken, Diamantflickan (hennes ögon är de isblåaste jag någonsin sett!) och Provarungen.
Diamantflickan kommer fram med något visst, lite pillemariskt, över sig. Jag förstår att min matlust är på väg att gå förlorad. Så jag lägger ner min kaviarmacka väl medveten om att den kommer sluta i komposten.
Diamantflickan: Killfröken, vet du vad Provarungen har berättat…. (Hon blir tyst och spärrar upp ögonen samtidigt som hon slår händerna på munnen som om hon inte fick avslöja Provarungens identitet)… Euhmmm, vet du vad jag bara vet så där?
Jag: Nej, det vet jag inte. Vadå?
Diamantflickan: Att om man skulle smaka på bajs, då skulle det smaka bajs i munnen i tre veckor! (Hon börjar gapskratta och går därifrån). Mittemot mig sitter Provarungen och käkar på en smörgås och fnissar något enormt.
Jag frågar er: Vad gör man?
Du byter i huvudet ut ordet bajs mot choklad i ALLA LÄGEN. Jag har några tabuord som får mig att må illa, men det funkar fint att ersätta dem i huvudet. Med typ ”yoga”, ”bröd” eller något annat ganska känsloneutralt eller positivt.
[…] Sommarlov « Repris: När nyfikenhet är dåligt. […]