Jag är på VFU (praktik) på Pittoreska Skolan och har ägnat en mindre evighet på att leda Pojkflickan (tio år gammal) genom ett par matteuppgifter. Äntligen börjar hon förstå vad jag vill lära henne. Jag känner att vi böjar komma någon vart. Både hon och jag blir märkbart nöjda över framgången.
Jag: Bra, nu känns det som att det börjar lossna, tycker inte du det?
Pojkflickan: Jo, faktiskt. Det går jättebra nu.
Hon vänder sig om till en kille hon småbråkar lite grann med på rasterna. Både jag och läraren har försökt få dem att sluta men de råkar alltid i luven på varandra. På personalrummet innan skoldagens början skämtade vi om att de egentligen är hemligt kära.
Pojkflickan: Psst, jag kan alla svaren. Pucko! Om du brottar ner mig på rasten så berättar jag hur man räknar.
Kommentera