Idag har jag inte varit på skolan. Fast att det är måndag. Istället har jag åkt till Stockholm för att hänga på Skolportens kontor och bo på ett hotell som känns lite som en svensk (och därmed lite mera lagom) kopia av hotellet i Lost in Translation. Efter en lång dag sitter jag i hotellbastun, jämte några ungdomar från Holland som uppenbarligen diskuterar om några perversa skandinaver (tror jag) när jag inser något stort:
Under hela dagen har det med jämna mellanrum plingat till i mobilen. Nya mejl. Från mina elever. Uteslutande mejl där de har bifogat försenade matteläxor. Det är någonting nytt (som inte var en del av en lärares vardag för bara något år sedan), och någonting bra.
Jag gillar tanken på att kunna åka var som helst i världen och ändå ha mina elevers försenade matteläxor på ett knapptrycks avstånd. Det känns nära på något vis. Jag kan åka iväg och lämna ansvaret till min dagen till ära vikarierande lärarstudent och ändå finnas med på ett hörn där hon inte kan/ska behöva ta ansvar.
Kommentera