Apropå mitt tidigare inlägg:
Jag är inte den som minns särskilt mycket från min skolgång, i alla fall inte detaljerna. Däremot minns jag exakt all den spänningen som brukade infinna sig kvällen före en ny termin. Oavsett om det är längtan efter nya äventyr eller saknaden efter ledighet som ligger bakom så har den känslan fölt mig genom hela min skoltid, och in i mitt arbetsliv. Jag börjar nästan tro att det är tal om en självuppfyllande profetia.
I väntan på sömn har jag hunnit planera morgondagens lektioner, i mitt huvud formulera ett antal mejl till diverse kollegor (både nära och långväga) och börja på en lista med pedagogiska nyårslöften. Det är en tradition jag började med i somras, inför det nya läsåret. Det är väl inget som jag tar på särskilt stort allvar, men det är säkert smart att för sig själv formulera ett eller ett par mål för sig själv att nå inom en viss tidsperiod. Jag tänker att det säkert är ett bra sätt att motverka att man stelnar till och blir bekväm.
På det sättet är lärare lite som bulldegar. Jobbar man inte aktivt med att hålla igång den så blir den osmidig och till sist dålig…
Kommentera