Det är ett av många skräddarsydda vikariat där jag har olika samma elever fast i olika konstellationer varje lektion. Helt plötsligt står jag inför skolans samtliga tredjeklassare. En grupp med många fantastiska ungar men som tillsammans har en viss förmåga att bli lite för pratiga när man inte spelar sina kort rätt.
Två gossar sitter och samtalar när resten av gruppen jobbar med diverse uppgifter. Jag anar hot mot arbetsro och är just på väg fram till dem för att demonstrera ordningspolisen i mig när jag hör vad de pratar om.
Stjärngosse #1: Du? Jag har tänkt på en sak….
Stjärngosse #2 (upptaget): Mmmm, jag har inte tid.
Stjärngosse #1 (pådrivande): Men jag bara undrar, stavas Carl med C?
De pratar lite mer, smakar på ordet, provar att skriva det med andra bokstäver.Det luriga med att lärande är att det pratas fram. Det är lätt att förväxla lärande prat med vanligt prat. Det är där som en bra lärare skiljer sig från en dålig. Det är där som jag bara klarar mig när ajg har slumpen på min sida 😉
Tur att jag har gott om tid kvar innan examen…
En kommentar
Camilla
Posted on 2008-09-17 at 03:35Och jag som brukar prata om karlar utan att det ger mer insikt om något. Klart det då är bättre att prata om Carl:ar! 🙂