Förutom att det här är början på något nytt (min nya blogg, på lararforbundet.se/ung) så är det också lämpligt med en tillbakablick. För ganska exakt fem år sedan satte jag fot på Pittoreska Skolan för första gången. Jag kan än idag minnas min första VFU-dag. Det var en januarimåndag och jag hade tagit en tidigare buss av rädsla för att inte hitta till skolan (som visade sig ligga drygt tjug0 meter från hållplatsen jag blivit tillsagd att gå av vid). Det var min andra termin på lärarutbildningen och faktiskt något av en flykt. Det var bära eller brista, hoppa av eller plugga på, som dominerade mina tankar vid den tiden. Vi kan väl nöja oss med att konstatera att min första VFU-skola inte var den stimulerande plats jag hade hoppats på.

Hur som helst var det en tidig måndags morgon som jag först satte fot på Pittoreska Skolans skolgård. Det var 2007 och jag hade precis börjat min inriktning: matematik. Jag minns det inte från då, men vis av fem års erfarenhet kan jag anta att jag halkade över skolgården till det första K-märkta 1800-tals huset jag kunde hitta. (Det var också det enda huset med tänd belysning.) Innan jag ens hunnit fram över skolgården öppnades dörren av en nyfiken Nioåring som stack ut huvudet och undrade jag vad jag var för typ.

(Att som främmande man gå runt på en låg- och mellanstadieskola och kika in genom fönstren ter sig idag, med mina numera supererfarna pedagogögon *hrm hrm* som en smula oklokt.)

En dryg timma senare höll jag min första lektion som lärarstudent, med samma Nioåring på andra bänkraden (längst in mot väggen). Jag har ingen aning om vad den lektionen handlade om, men jag minns det som första gången jag lyckades koppla greppet om en elevgrupps intresse.

Idag, drygt fem år och en ett par hundratusen CSN-kronor senare, har jag den stora förmånen att få jobba på min tidigare VFU-skola. Min gamla handledare har blivit min nya klassföreståndarkollega. Nioåringen är tonåring nu, och sedan länge borta. Lyckligtvis har hennes lillasyster hunnit fylla nio år, och är en av mina 30 elever.

En kommentar

Kommentera