Häromdagen fick jag, mycket på grund av kombinationen oförutsedda händelser och kreativa kollegor, ett infall: Kan man koppla upp sig mot en doktor i matematik (som pluggat matte i 18 år!) och låta mina elvaåriga elever utmana honom på huvudräkning? Sagt och gjort. Ett enkelt mejl till en barndomsvän så var det fixat.
Efter ett ett tags laserfokus på automatisering av grundläggande multiplikation (att man kan se vad svaret blir utan att egentligen behöva tänka efter) så har jag känt att framförallt mina elvaåringar (mina äldsta elever) har börjat att tröttna. Men det är ändå bra träning. Så, för att landa i kanske det vanligaste dilemmat man möter som lärare:
Hur motiverar man elever att träna på något som är bra men inte längre superkul?
Man sätter det i ett sammanhang så klart! Och då behöver det inte, vilket många tycks tro, nödvändigtvis vara precis det sammanhanget som kommer vara vanligast när de växer upp och ska räkna vuxenmatte. Tvärtom. Det går lika bra att dra till med något extremt och presentera en tysk mattedoktor och uppgiften att slå honom i en multiplikationsutmaning där jag drar två spelkort och uppgiften är att först multiplicera de båda korten/faktorerna och ropa svaret. (Klädda kort är 10, och ess 1 eller 11 beroende på vilken svårighetsgrad man vill ha. Först till 5 rätt vinner.)
Mina elever är vana vid undervisning som bygger på att de mitt i föreläsningar/genomgångar får bryta in och komma fram för att visa/testa saker när helst de vill. Så det är inget konstigt. Däremot var det här första gången som någon av dem var så ivrig att han faktiskt halkade på vägen fram till WhiteBoarden/projektorduken.
Därför tänker jag att det här är något jag vill återkomma till, kanske i olika former. Här är ett par idéer:
- Kan man utmana andra, jämnåriga elever, i andra skolor? Kanske i andra länder?
- Kan man via Skype bjuda in professorer i matematik som pratar om hur de ser på matte eller andra mer ”mjuka” saker? Kanske hur de själva klarade/upplevde skolmatten?
- Kan man utmana före detta klasskamrater (eftersom mina elever går i en åldersblandad 3-4-5:a så har de ju kompisar på högstadieskolan i grannbyn)?
- Skulle man kunna fixa så att de fick utmana Skolministern Jan Björklund?
- Kan man hitta en grupp lärarstudenter som via Skype håller individuella genomgångar med eleverna, så att de får höra en variation av förklaringar? Det skulle man kunna efterarbeta genom att låta eleverna återberätta de olika förklaringarna de fått höra och sedan jämföra dem.
Det här är bara början på vad jag hoppas ska bli ett lyft i hur vi breddar undervisningen i matematik.
4 kommentarer
Emelie
Posted on 2012-02-12 at 17:48Vilka underbara idéer! Grymt inspirerande!
Carl Heath
Posted on 2012-02-12 at 21:41Kul och inspirerande! Har du kört genom education.skype.com någon gång? Kanske skulle du kunna hitta likasinnade där om inte annat?
Killfröken
Posted on 2012-02-12 at 22:54Tack för tipset!
Såg den sidan för nåt år sedan men fattade inte riktigt vad det var bra för innan jag testade. 😉
Ola
Posted on 2012-02-13 at 02:06Dina elvaåringar kan få lära mig (lärarstudent) grundläggande automation för huvudräkning. Har aldrig hört talas om något sådant. Låter som något jag hade behövt få med mig för 20 år sedan.