’På våran skola är läroplanen ett levande dokument’ sa en lärarvän till mig för ett tag sedan. Jag förstår vad hon menar, men kan samtidigt inte släppa faktumet att det inte är sant. I alla fall inte i bokstavlig bemärkelse. Det vore, kort sagt, skitläskigt!
Så vad menar vi när vi säger att läroplanen är ett levande dokument? Jag och min närmaste kollega (som jag delar klassrum med) har snott ett exemplar av läroplanen och placerat den på en hedersplats i klassrummet. Just nu bor den mellan våra två klassmaskotar (se separat inlägg).
Det är egentligen ett barnsligt skämt som ligger bakom beslutet att ha en kopia i klassrummet. Samtidigt har det också medfört att jag lättare kan plocka fram och prata om den. Det känns viktigt. För mig lever inte läroplanen förrän eleverna kan få för sig att fråga saker som ’Men var står det i läroplanen’. Det börjar mina små vardagsänglar göra.
Jag kom att tänka på detta när jag för ett tag sedan gästade en skola och hittade denna bokhylla i en låst skrubb någonstans…
Kommentera