Jag har en kollega (undervisar sex-, sju- och åttaåringar) som är minst sagt medeltida på fler sätt än ett. Hennes metoder är framgångsrika men framgångarna vägs upp av att hon vägrar ta till sig både ny forskning och nya metoder. Som exempel kan nämnas att hon är den ena som inte gått de annars obligatoriska IT-fortbildningarna. Men som sagt: Hon lyckas nå ut med sin undervisning och hennes elever lär sig det de ska lära sig, och det är det viktigaste. Hur som helst. Idag har Britta och Birgitta haft namnsdag vilket är ett givet inslag i morgonsamlingen. Följande diskussion utspelar sig:
Elev (sju år gammal, genuint nyfiken): Lever Birgitta?
Medeltida Kollegan: Det finns många Birgitta som fortfarande lever…
Elev (nöjd med svaret): Jaha!
Medeltida Kollegan: …men du tänker säkert på den Helig Birgitta. Hon är död.
Elev: ?
Medeltida Kollegan: Ja, det förstår vi ju alla!
Plötsligt skäms jag en aning för att jag inte vet mer om den heliga Birgitta. Jag kan bara föreställa mig hur eleverna känner sig.
Kommentera