Jag jobbar i en miljö där en tredjedel av elevgruppen byts ut varje år. Det blir så när man har en 3-4-5:a, på gott och ont. Det här är ett av de goda:
Eleverna som slutar hos oss har en traditionen att lämna kvar små meddelanden och sudd och sånt i bänken till de nya eleverna. Det är lämnas alltid anonymt, helt frivilligt och med stor vördnad. Nu har det pågått så pass länge att de som när de började hos oss fick små saker har kommit dit att de i sin tur vill lämna saker vidare. Ett par grejer, bland annat en pennvässare, har levt längre i klassen än både jag och min klassföreståndarkollega. Det är gulligt och väldigt stort för de som börjar.
Så idag, när jag förberedde för morgondagen och mina nya elever hittade jag en lapp. En ledtråd till din present: Tita under telefånen. Jag hittade den gamla uttjänta klassrumstelefonen som säkert inte varit inkopplad på tio år. Men jag hittade ingen present. Efter en lång stunds sökande hittade jag den, en inkapslad liten stenbit tydligt märkt. En liten bit av berlinmuren.
Jag vet, det kan låta lite creepy. Men jag lovar, det är egentligen oerhört fint!
Kommentera