På väg hem från jobbet satt jag på bussen och var helt upprymd över min arbetsdag. (Det händer mig rätt ofta. Jag tänker att det är en grej som antagligen är hyfsat exklusiv för läraryrket.) Det resulterade i en tweet. Innan jag hunnit pendla mig hemåt nås jag av frågan från en främling som sporrar mig att dra mina pedagogiska tankar ett varv till.
Jag klurar och lurar. Kommer på att det första jag gör är att se mina elever lite noggrannare. Vet mer om vilka de är och vilka de vill vara. Tror att det är kärnan i alla läranderelationer.
