#blogg100

#94 – Känslan av att behöva kompromissa.

Det är eftermiddag och slutet på året. Sakerna som ska planeras kan snart räknas på en hand. Kvar finns frågan om hur vi uppmärksammar avgående elever. En viktig sak som alla vill ska bli rätt. Jag märker att min läsårströtta kollegor prioriterar fel och löser därför problem som inte finns. Men jag säger inget.

För om det är något jag har lärt mig av att jobba nära vanligtvis kollegor så är det att man inte alltid kan få som man vill. Allt kan inte bli perfekt. Ibland är det småsaker att kompromissa om, ibland är det storsaker. Då gör det ont.

Men det går över det också.

Jag har bestämt mig för att hoppa på utmaningen #Blogg100 som handlar om att skriva ett inlägg per dag i hundra dagar. Jag hoppas att det ska inspirera mig att ägna mer tid åt skrivandet och reflekterandet som omfattar den här bloggen. Därav den lilla siffran i början på inlägget.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

           

Sagan om Killfröken

Det är regnigt ute och min morgonpendling går åt skogen. Trekvart sen stövlar jag in på avdelningen mitt under frukosten. Jag möts av ett spann knähöga energiknippen som glatt meddelar att jag kommer försent.

Mitt i det psykadeliska kaoset står Lintott (tre år gammal) glatt: "Du är sen killfröken!".

Vips så är ett alterego fött.

Archives