Klockan 11.45. Jag lämnar matsalen med huvudet instället på en twitterpaus och kaffe. På vägen stöter jag på en av våra nya sexåringar. Han pekar på mig ilsket. ”Du där! Du följer med mig!” Okej.
Vi går iväg en bit och han kommenderar mig att sitta på en stubbe. Då förklarar han att han ”kan hypnotisera dig till vad du vill! Ärligt!” Jag läser av situationen och ber om att bli hypnotiserad till att vilja dricka kaffe. Sagt och gjort. Efter en dramatisk ansats börjar han veva med armarna i luften och mumlar något som avslutas med ”Nu måste du bara dricka kaffe!” Okej.
Ibland är det här jobbet lika roligt som lätt.
Kommentera