Det är eftermiddag och en av de första riktigt kalla höstdagarna. Solen skiner och det är torrt på marken, vilket ändå uppmuntrar barnen till lek och fantasi. Om några dagar kommer regnet ligga tungt och raststämningen likaså. Men det är ett senare problem.
Jag är rastvärd och det är den tiden på veckan när hela arbetslaget som arbetar med yngre elever är på konferens, vilket innebär att jag håller lite extra uppsikt på småkottarna. Det är en schysst uppgift som också är rätt kul. Jag gillar att knyta band till barn som jag vet en dag kommer bli mina vardagselever. Det finns en spänning där. En nyfikenhet kring vilka de är och samtidigt en möjlighet att ge dem en inblick i vad som kommer senare. När de är diffust ”stora”.
Bakom ett hus hittar jag en knippe förskoleklassbarn som leker hund. Det märks på att hälften av dem ligger ner och har sparkat av sig skorna. Här slits min uppmärksamhet mellan det barnsliga (att berömma och bekräfta den inkluderande leken de har) och det vuxentråkiga (att be dem ta på sig skorna innan någon blir sjuk). Plötsligt slår det mig! Det här är ett perfekt tillfälle för en bildgoogling!
Jag: Vet ni om att det finns skor för hundar?
Barnen (tveksamt): Näe! Det gör det ju inte. De har tassar bara.
Jag: Jooo. Kom, kolla.
Jag fiskar upp mobilen och bildsöker på ”dog shoes” i hopp om framgång. Guld!
Barnen viker sig av skratt och bestämmer sig för att göra det man alltid gör i lekar, att härma. Tyvärr har de inga ullig-gulliga rosa hundskor att tillgå. Så det får bli så att deras fodrade höstkängor får låtsas vara ulliga hundskor. Det blir nog bra ändå…
Kommentera