Pedagogisk lunch

En del av förmånerna som kommer med läraryrket brukar attrahera en del avundsjuka bland andra yrkeskategorier. Jag tänker inte ens gå in på sommarloven för det är bara korkat. Istället ska vi idag fokusera på den betalda lunchen. Det är förvisso skolmat så man kan kallt räkna med minst 50% glutamat men ändå, den är gratis visst är det en förmån. Det argumentet vi brukar använda för att motivera att få gratis lunch är att vi fortfarande jobbar och ingen ska behöva betala för att jobba.

Visst, en utbildning är 10 000 undervisningstimmar men det händer ändå andra saker när man äter lunch. Ett sånt exempel är Pluggisungen. Vederbörande är tolv år gammal, går på Pittoreska Skolan och lämnar om en månad min praktikklass för att börja på högstadiet. Under lektionstid syns Pluggisungen egentligen bara när det är dags att räcka upp handen för att fråga om matteläxan (att räkna minst sju tal).

”Är det okej om jag räknar 28 tal istället? Det är 400% av 7!”

Med andra ord: Det är en av de eleverna som tar skolan på allvar och som absolut når vartenda mål som Björklund kan hitta på. Det tråkiga är att man inte alltid kommer under skinnet på dem lika lätt. Men inte under lunchen, då är det andra bullar.

Pluggisungen: Killfröken…
Jag: Mmmm
Pluggisungen: Du bor själv, eller hur?
Jag. Ja, det stämmer.
Pluggisungen: Men har du inte funderat på att skaffa ett husdjur?
Jag: Nja, alltså. Jag vet inte om jag har tid att ta hand om ett husdjur.
Pluggisungen: Har du en tjej då?
Jag: Nä, inte det heller… (lägg märke till att husdjur kommer före partner…prioriteringar…)
Pluggisungen: Nähä… Sitter tyst och funderar ett par tuggor. Men du kan ju sno någons unge!
Jag: Euhm, va?
Pluggisungen: Ja, som min lillasyster till exempel. Det går jätte bra… Hon behöver inte så mycket…