(Den store pragmatikern Skinner ägnade en tid av sin forskargärning åt att studera kreativitet hos duvor… Det här är lite samma sak….)
För ett tag sedan stod jag vid en glaciärflod när två gräsänder och deras sex eller sju ungar simmade (läs: forsade) förbi. Strategin verkade vara att identifiera en lugn liten vik för att därifrån kunna hämta andan och hitta en annan liten vik ännu lite närmare målet. Längst fram simmade den ena vuxna gräsanden. Kort därefter följde ungarna och i slutet kom den andra vuxna gräsanden för att samla upp trupperna.
Under denna korta episod hann jag med att tänka tre tankar:
1. Oj, det där ser lite ut som en skolklass.
2. Det finns en ofantlig skönhet i pedagogiska credon (som John Deweys learning by doing) som är så simpla att t o m gräsänder kan tillämpa dem!
3. Varför säger vi ”barn gör inte som man säger utan som man gör” och menar det på ett negativt sätt bara för att någon vuxen är en hycklare eller för att något barn inte gör som vi vill?
Egentligen borde det faktumet (att ungar – oavsett art – gör som de ser) vara vårt främsta didaktiska knep!”
Kommentera