”Det är nog en fördel att du har skaffat lite livserfarenhet först.”
Så sa många runt omkring mig när jag berättade för dem att jag kommit in på lärarutbildningen. Det var 2006. Idag är det nästan på dagen åtta år senare och jag har precis påbörjat min semester. Samtidigt har jag precis bestämt mig för att de där välmenande vännerna runt omkring har fel. Det är ingen stor sak, det bara är så. Ingen skam över dem.
Låt mig förklara:
Tanken på att man behöver se världen innan man blir lärare bygger på ett outtalat antagande att efter man blivit lärare så blir man inget mer. Man ser inget mer, gör inget mer och kan inte ta in något mer. Därför måste man passa på innan. Så är det ju inte…
Kanske är det vetskapen om två månader med allt annat än skola framför mig som gör det så uppenbart tydligt. Även om det här yrket är en stor del av mig så är det fortfarande EN del av mig. Det finns fler.
Det är absolut nyttigt att se annat innan man går in i läraryrket. (Så är det nog med många yrken.) Men framförallt är det nog viktigt att se annat medan man är lärare. Det blir erfarenheter som vi i höst transformerar till lärande för de som står oss nära.
I sommar åker jag på ett volontärprojekt i USA.
I höst ska jag plocka upp ett nytt ämne; engelska.
Kommentera