Avslutningstal till 31 avgångselever

Hej jag heter Killfröken och det är mitt uppdrag att säga några ord till de elever som nu ska gå vidare mot nya skolor och utmaningar. Men jag vill egentligen börja i andra ändan, när ni började här.

Det var hösten 2008. Jag var lärarstudent och vikarie lite överallt på hela skolan då.
Därför minns jag er första dag här mycket väl. Det finns många historier att berätta.

Jag minns att en av de coola killarnas lillebror skulle börja. Det gick ett rykte “Äntligen börjar hans brorsa också!” viskades det.
Jag minns hur varje gång jag hälsade på en av er så insisterade du på att vi skulle berätta Bellman-historier för varandra. Jag tror det gick så långt att du till sist trodde att jag heter Bellman…
Jag minns när två av er blev hämtade efter första dagen och stolt visade upp er lilla hundvalp. Den hunden är stor nu, precis som alla ni.

Fattar ni hur mycket ni har vuxit sedan dess? Fattar ni hur mycket ni har utvecklats?  Hur mycket ni har lärt er? Fatta vad coolt! Och samtidigt känns det som att tiden bara har flugit iväg. Men det finns något som är ännu coolare…

Jag vill att ni för en stund kommer ihåg hur mycket som har hänt de här sex åren fast att tiden har gått så snabbt, och så vill jag att ni föreställer er hur era liv kommer att vara om sex år till. Antagligen kommer den tiden gå lika fort som tiden här har gjort.

Då kommer ni vara 17-18 år gamla och börja sista året  på gymnasiet. Sista året innan studenten.
Kanske har några av er redan körkort?
Kanske har några av er ett extrajobb?
Fattar ni hur nära ni är att växa upp? Det. är. coolt.

Jag har funderat mycket på vad jag vill säga er så här precis innan ni slutar.
Först tänkte jag säga en grej men det blev inte bra.
Sedan tänkte jag berätta en annan grej men så kom jag på att det kanske inte är sant för alla.
Efter det tänkte jag berätta en sak jag lärde mig i er ålder, men det är antagligen inte likandant för er som är barn idag.

Till sist kom jag på vad det är jag vill säga er;
Mitt bästa knep för att lyckas med att växa upp är att fortsätta vara sig själv.
Så. Lätt som en plätt. Du kanske tror att när man växer upp så blir man någon annan. Någon som är större, mognare, smartare, coolare och bättre. Så är det inte.

På samma sätt som att den där personen med hundvalpen, bellmanhistorierna, den coola storebrorsan eller vad det nu var fortfarande finns kvar inom dig så finns redan den coola 18-åringen med körkort, extrajobb och som snart ska ta studenten.
Du behöver inte bli någon annan för att växa upp.
Där är redan allt du ska bli.