Måndag förmiddag.
Rast med tårta på personalrummet.
Jag tar en bensträckare på gården.
Hittar en elev (10 år) som jag känt ett tag. Fast något är annorlunda. I sin hand har hen en liten, osäker syskonhand. Första veckan i förskoleklassen. Jag hälsar vänligt och märker att Syskonet har hört talas om mig. Vi börjar där.
Det är början på något mycket större än vad vi båda kan ana. Det är lärandets natur.
Kommentera