Vi står i startgroparna inför en satsning på att använda digitala verktyg på fritids. Eller vi är inte ens där. Vi är vid ritbordet med tankar om hur vi kan komplettera och utveckla våra elevers fria användning av digital teknik. I vårt område, precis som i de flesta andra, är tekniktillgången rätt hög – både i skolan och i hemmet. Ett område där vi vill utmana våra elever är i fördelningen konsumtion/produktion. Många elever konsumerar brutalt mycket mer än de producerar. Ett alternativt begrepp som funkar lika bra här är skapande. Hur kan vår tekniktillgång utveckla deras kreativa förmåga att skapa?
Med dessa tankar i bakhuvudet ägnade jag en stund av eftermiddagen åt att hänga lite på fritids i de utrymmen där tekniken finns och används. Mest är det lärplattor även om några få väljer datorer. I ett hörn sitter tre flickor i lågstadiet som leker i Minecraft. Jag hör på deras samtal att de är erfarna sedan tidigare men att de inte är några storanvändare. Eftersom vi känner varandra från skolgården är det naturligt att stanna upp ett tag. Plötsligt glider samtalet in på ett område som får mig att ta steget in i samtalet.
Barn 1: Får ni ha Minecraft hemma?
De andra: Näe…. Alltså…
Barn 2: Jag får inte ha något som kostar.
Barn 3: Inte jag heller. Får du det?
Barn 1: Nä. Det är för dyrt.
Barn 2: Jag får bara ha appar som kostar om det är MATTEAPPAR! Hon himlar med ögonen som om föräldrar i allmänhet vore de trögaste som vandrat denna planet.
Jag: Men kan man inte säga att Minecraft är en matteapp egentligen?
De funderar ett tag och ser på varandra.
Barn 1: Jo, faktiskt! Det finns ju kuber och så…
Barn 2: Fast det måste var typ att man räknar.
Barn 3: Men man kan ju säga att det är att tänka matte och att liksom göra den.
Jag: Och det krävs att man kan räkna för att bygga alla coola grejer ni bygger. Då tränar man på att räkna också.
Barnen (i kör): Ja!
De börjar spåna vidare på argument för hur de ska övertyga sina föräldrar. Jag glider tillbaka till mitt arbete och tänker att skolan har många uppdrag varav ett är att hjälpa elever att stärka sin röst, även i förhandlingar med sina föräldrar. Kvar sitter tre flickor i lågstadieåldern som i princip leker/bygger med lego. Fast digitalt. Det är nog första gången på ett decennium eller så som den aktiviteten är ett alternativ för flickor på just vår lågstadium.
Små steg framåt.
(Förresten är Minecraft ett intressant exempel på verktyg som är både konsumtion och produktion. Det går inte riktigt att säga vilket som är huvudaktiviteten.)
Kommentera